söndag 21 februari 2016

What I Thought Was True av Huntley Fitzpatrick

Författare: Huntley Fitzpatrick
Förlag: Dial Books
Sidor: 422

På den lilla ön Seashell Island på USAs östkust består invånarna av två separata grupper. Sommarfolket kallas de välbeställda familjer som varje år anländer till ön för att semestra i sina lyxiga sommarbostäder. Öfolket är den bofasta befolkning som livnär sig på sommarfolket och annan turism, och sedan får kämpa för att överleva vintern.

Sjuttonåriga Gwen Castle har bott på ön i hela sitt liv och förväntar sig ytterligare en sommar som alla andra. Så får hon veta att Cassidy Somers, Gwens rika klasskamrat från fastlandet som har mer gemensamt med sommarfolket än med henne, har fått sommarjobb på ön. Gwen och Cass har en komplicerad historia, och han är ungefär den sista människan hon vill spendera sommaren med.

Kommentar
För ett par år sedan läste jag Fitzpatricks debutbok My Life Next Door, som blev en av mina favoritböcker det året. Tyvärr lever inte hennes andra roman riktigt upp till mina förväntningar.

Speciellt första halvan av boken känns onödigt spretig och rörig. Det beror till stor del på att det som hänt mellan Gwen och Cass tidigare behandlas som ett stort mysterium, som avslöjas bit för bit genom tillbakablickar. Jag blir mest bara förvirrad över vad som hänt och i vilken ordning, och “mysteriet” är inte tillräckligt spännande eller chockerande för att behandlas på det sättet; det hade gått precis lika bra att bara tala om från början hur det låg till.

Trots detta gillar jag berättelsen om Gwen och Cass. Jag tycker om dem båda och de känns realistiska, med både bra och dåliga sidor. Jag uppskattar även att det inte är någon instalove jag bjuds på. De har ju känt varandra sedan tidigare, och det tar sedan ett tag innan saker börjar hända mellan dem.

Jag tycker även om Gwens familj, som får ett stort utrymme i berättelsen: mamma Luce som sliter hårt som städerska åt sommarfolket, morfar Ben som pratar mer portugisiska än engelska, och speciellt åttaårige Emory som nog måste vara den sötaste ungen någonsin. Kusinen Nic har jag däremot inte mycket till övers för, och jag känner mig tyvärr fullständigt ointresserad av sidoberättelsen om honom.

Något som jag inte väntade mig men uppskattar är skildringen av förhållandet mellan sommarfolket och öfolket. Speciellt hur den bofasta befolkningen behandlas av besökarna fascinerar mig: hur de behandlas rent allmänt som tjänstefolk, hur en del av de unga killar som besöker ön ser de bofasta tjejerna som "picknickkorgar" (alltså, något lättsamt och trevligt under sommaren som sedan kasseras när hösten kommer), hur en av de rika gamla kvinnorna kallar alla som arbetar för henne Maria och José och vägrar ta reda på deras riktiga namn.

Så trots att jag är lite besviken och hade hoppats på mer, gillade jag boken överlag och är glad över att ha läst den. Men för den som inte läst Fitzpatrick förut rekommenderar jag ändå My Life Next Door i första hand.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar